Helmesjoe

Flygplatsen som vi landade på hette Stanstead och Lasse hade varnat oss för att det var fullsmockat. Det skulle ta minst två timmar att komma från flygplatsen! Men som alltid annars hade han inte en aning om vad han pratade om. Där var inte mer än på skånska Sturup. Vi stötte på problem direkt när taxin bara tog 16 personer och vi var 18 i antalet. Goland stannade kvar och jag erbjöd mig att hålla expertisen sällskap. Den andra taxin skulle komma en 20 min senare. Vi väntade, väntade och väntade!! Det kom inte någon taxi för att hämta oss. Goland tog upp telefonen och ringde till Taxi bolaget.

- Hello, this is Anders Goland! We aRRe från Sweden Sydgym in Ystad and we sitting two peRRsons on Stanstead because the another bus just take sixteens peRRsons!

Tyvärr satt det någon i andra änden av linjen som inte förstod ett skit av vad han menade och ville hela tiden få upprepat hur många personer som åkt iväg. Sixteens peRRsons!
Efter 24 uppringningar och en timme senare drygt säger hon, vi skickar en taxi men ni får betala för den! Betala för en taxi som vi redan betalt? Goland tryckte på den röda knappen och sa till mig: - Kärring, vi tar tåget!

När man väl gått omkring runt om hotellet och in på några gator "kändes" London inte så stort. Byggnaderna är inte så stora ju! Struntprat! Jag, Svante och TechnoFest-Gunnar skulle se oss omkring lite, efter att ha varit på en gata vi kände till hamnade vi någonstans helt utan kontroll. Vilse så att säga! Vi sprang toklöst över någon motorväg och nödkissade i någon buske innan vi satte oss ner och tänkte efter lite. Turligt nog sprang vi på tunnelbanan så det fixade sig. Vi var inte så långt hemifrån trotsallt. Det skulle visa sig bli värre till kvällen!  Är man vilse i London så letar man upp "Underground", finns inget bättre sätt att lättast hitta hem på!

Till kvällen ja, den kvällen kommer man nog minnas mest från resan. Vi stack in till Piccadilly circus för att ta oss något att dricka (Obs! Nolltolerans!). Tunnelbanan skulle sluta gå vid 23.30 så vi tog det lugnt och klockan var nog halv elva då vi tänkte på vägen hem. Då, får vi reda på att tunnelbanan stängde vid 22.00 för att det var söndag! Shit pommes, vi tar bussen istället, inga problem! Right! Jag, Johan och Andy kom efter de andra eftersom vi skulle ta oss en bit på Kentucky. Vi pratade med de andra som redan åkt genom telefon och fick reda på var vi skulle gå på någonstans. Exakt efter beskrivningen, frågade busschaffisen om han kunde säga till när vi kom till Hyde Park. Väl där gjorde han det, men vi kände inte igen oss och valde att åka lite längre och lite längre till.. Dumma svenskar! Vi bytte buss och åkte tillbaka, inte riktigt på samma ställe men denna gången lyssnade vi noga på vad chaffisen sa. Han släppte oss vid buckingham Palace, Andy blev skitglad för att vi äntligen hittat rätt och satte fart och skrek:
- Det är runt hörnet!

Yeah, rätt igen..eller inte! Vi sprang ett varv som galningar runt Buckingham Palace och tillbaka på exakt samma hållplats som vi gått av på! Vilse så det skrek om det! Efter att ha frågat någon engelsman satte vi fart i rätt riktning för en gångs skulle och helt plötsligt kände vi igen oss, där var statyn Balbuba ju! Jaa! Men Hyde park och vi var tvungna att ta varvet runt. Första bästa till höger tänkte vi, inget annat! In på en liten gata for vi och där stod några poliser, tungt beväpnade! Vi ville hem, desperat gick vi fram till dem och frågade efter vägen, det fick kosta en kula i benet om det så behövdes. Poliserna, var precis som hela England, alltid trevliga och beskrev vägen hem exakt! Förbi bla. Palestinska och Ryska ambassaden for vi innan det var slutspurt hem som gällde! Har aldrig sovit så bra!

På måndagens lista stod det Fulham- Man city! Fulham äger en liten arena som inte tar mer än drygt 20 000 åskådare men vi hade turen som fick höra City fansen, de kan sjunga! Det blev ett riktigt härligt tryck när de började. Jag var nere vid kanten av planen innan matchen och fick bla. några fina bilder på Isaksson i uppvärmningspose och Bernado Corradi vid spelargången.

Matchen började i Fulhams favör men hade svårt att komma till avslut. Mycket beroende på att Fulham körde långbollar på Mcbride och Helguson, två likadana typiska targetspelare, som en av citys för dagens bästa spelare Dunn bara hade att nicka bort. Vet inte vad Coleman tänkte på när han satte två så likadana spelare bredvid varandra? Det kom en massa bollar bakom citys backlinje som en snabb anfallare lätt skulle kunna hinna ifatt! Dunn och Distin är riktigt bra i huvudspelet, men de är inga snabba backar! Det var från Fulhams vänsterkant det skulle hända och framförallt Simon Davies/Rosienor stod för det mest kreativa. Just nämnde Davies hade fulhams ända riktiga bra läge med ett skott precis utanför Isaks högra stolpe!

Efterhand som Fulham inte förmådde skapa något så kom City in mer i matchbilden och rivjärnet, som var riktigt bra, Joey Barton tryckte stenhårt in bollen bakom Antti Niemi. Fulham mattades redan där, men när Citys vänstermittfältare Beasley nästan helt fri placerade in bollen i mål så blev det ridå. När andra halvlek började väntade vi på att Fulham skulle byta in "the little airplane" Montella, lånet från Roma. Han kom efter en kvart och visade kvicka fötter gentemot de andra sega anfallarna. Han var nära att smeka in en frispark (se bild nedan) men den strök en decimeter över Isaks högra kryss. Samtidigt som Fulham försökte flytta upp folk fick City mer yta och högeryttern Vassel gjorde inga misstag ensam med Niemi. 3-0, allt kändes dött för Fulham! Men då går mittbacken Bocanegra upp och nickar dit 3-1 på hörna och under de sista minuterna blir det riktigt spännande då Fulham har ett antal hörner som framförallt Bocanegra är nära att förvalta väl! Matchen slutar 3-1 och får väl ses som rättvist för att Fulham inte skapade mycket i första halvlek!

Spelare som jag blev väldigt imponerade av i City är mittfältaren Barton, vilket slitvarg! Anfallaren Mpenza som nog inte tappade bollen en enda gång som targetplayer. Richard Dunn i backlinjen förlorade nog endast en enda nickduell och hade en tacksam uppgift! I Fulham kan väl Davies, Rosenior nämnas för deras första halvlek och Bocanegra var också riktigt bra även om det blev tre mål i baken. Att spela bredvid en spelare som Christianval kan nog inte vara lätt då han mest såg lat och långsam ut. Snyggaste målet gjorde Barton med sin kanon! Dagens ris ger jag till Colemans taktik och Alexei Smertin, han var fruktansvärt dålig och gjorde nog inte ett enda rätt!

The little Airplane visade snabba och fina fötter när han kom in men förmåddes inte skapa en målchans förutom frisparken. Jag vet inte varför inte han startade men det beror säkert på att hans kondition inte är den bästa samtidigt som han varit lite skadad. Annars är det en bra och attraktiv spelare att titta på! Hoppas han stannar kvar och kommer i form!

På Fulhams Vipläktare satt svenske Björn Runström, förtillfället utlånad till Luton i Championship Leuge och beskådade deras nederlag. Får se om han kan konkurrera om en plats där nästa år om de blir kvar i Premier Leuge, tveksamt!

På tisdagen så fick vi en heldag till att hitta på vad vi själva ville göra. En del skulle till kvällen på teater och ett par skulle på guide-tur på Arsenals nya arena. Något som var förbokat så det gick man miste om. Jag och de flesta drog ut på stan och shoppade. Första destinationen blev Harrods, ett av Londons dyraste köpcentrum. Kan påpekas att en t-shirt, helt vanlig jäkla t-shirt gick på runt en 1500 kr. Sådär handlade vi med all respekt för vår plånbok inte utan det var en ren upplevelse! Sju våningar med diverse affärer från mat till sportsbutiker. Riktigt häftigt! Efter en dag på stan och några tusen fattiga så var det hem till hotellet för att göra sig iordning och ut till första bästa pub för att Champions leuge fotboll. En riktig nice kväll, puben visade både United-Roma och Valencia- Roma. Där var nog flest Chelsea fans, men även några United fans! En riktig härlig kväll och några bröt isen rejält, inga namn nämnda!

Har aldrig varit  i England innan men blev grymt fascinerad av London, en riktigt trevlig stad och taxi bilarna är kult! Det härliga med England är framförallt att man har en väldigt respektfull inställning. Så fort någon stötte emot än så hörde man "Oh, Im sorry!". Man liksom bara, va?! Du rörde mig knappt ju! Ingen fara! Det är inte något slitet Malmö eller Stockholm där folk kan knuffa sig fram och vinna framgång genom tjurskallighet!

Avslutar med Golands sköna engelska:- No, 16 peRRsons!!