Soldaritet?
Är stolthet och lojalitet sen barnsben något värt nuförtiden?
Ska allt vara kortsiktigt och det bästa för just stunden?
Är alla bäst när det går bra enligt linjerna och sämst när de lämnar en förening?
Jag har nog en hel del andra frågor som jag vill ha svar på! Men det hade blivit jehovas vittne predikan överallt ihopa.
Österlen är en enda soppa, visst finns det undantag och pengaflödet har minskat lite på sina håll. Tomelilla är för mig undantaget, Ystad IF delvis med sin talangsatsning som blir intressant iår! Tomelilla är synonym med laganda, lokaltalanger och inga svarta pengar. Det sistnämnda kan man väl aldrig vara säker på, men spelare som man träffat har sagt exakt samma sak, inga pengar delas ut! (Skor undantag). Brantevik var det första laget att börja koka upp soppan med sin satsning från sjuan till trean. Ganska långsiktigt som blev gaaanska mycket mer kortsiktigt med flera gamla värvningar. Det fick sin nit när man åkte ur trean och blev ett mittenlag i fyran. Man kan säga att det delvis finns en enorm avundsjuka på de lag som satsar, ganska tråkigt eftersom det inte finns ett enda elitlag på österlen och att en del då försöker iaf!
Men allting blir för kortsiktigt, det är för mycket "tränarvärvningar". (Lägger dock in pluset här för unga Ystads IF!)
Vad gäller den klubb jag tillhör ska jag inte förneka detta. Många egna spelare har lämnat eller fått stå på sidan för andra nya spelare vart år. Att de kanske är bättre låter vi vara osagt men om man ser på den långsiktiga satsningen så är detta ett stort evigt minus, minst sagt! Lagandan får sin törn, många nya slussas in och hjärtat för klubben är inte det viktiga längre!
Österlen kommer aldrig få ett elitlag om inte några av "De stora" (Oj,oj), slår sina skallar ihop och gör något bra tillsammans än att slösa pengar på något som varar några år för att sedan dö ut. Inte sagt att det är så i alla lägen, men i många fall! Talang och vilja finns men "byatänket" är gammalt och grått ännu...
Ska allt vara kortsiktigt och det bästa för just stunden?
Är alla bäst när det går bra enligt linjerna och sämst när de lämnar en förening?
Jag har nog en hel del andra frågor som jag vill ha svar på! Men det hade blivit jehovas vittne predikan överallt ihopa.
Österlen är en enda soppa, visst finns det undantag och pengaflödet har minskat lite på sina håll. Tomelilla är för mig undantaget, Ystad IF delvis med sin talangsatsning som blir intressant iår! Tomelilla är synonym med laganda, lokaltalanger och inga svarta pengar. Det sistnämnda kan man väl aldrig vara säker på, men spelare som man träffat har sagt exakt samma sak, inga pengar delas ut! (Skor undantag). Brantevik var det första laget att börja koka upp soppan med sin satsning från sjuan till trean. Ganska långsiktigt som blev gaaanska mycket mer kortsiktigt med flera gamla värvningar. Det fick sin nit när man åkte ur trean och blev ett mittenlag i fyran. Man kan säga att det delvis finns en enorm avundsjuka på de lag som satsar, ganska tråkigt eftersom det inte finns ett enda elitlag på österlen och att en del då försöker iaf!
Men allting blir för kortsiktigt, det är för mycket "tränarvärvningar". (Lägger dock in pluset här för unga Ystads IF!)
Vad gäller den klubb jag tillhör ska jag inte förneka detta. Många egna spelare har lämnat eller fått stå på sidan för andra nya spelare vart år. Att de kanske är bättre låter vi vara osagt men om man ser på den långsiktiga satsningen så är detta ett stort evigt minus, minst sagt! Lagandan får sin törn, många nya slussas in och hjärtat för klubben är inte det viktiga längre!
Österlen kommer aldrig få ett elitlag om inte några av "De stora" (Oj,oj), slår sina skallar ihop och gör något bra tillsammans än att slösa pengar på något som varar några år för att sedan dö ut. Inte sagt att det är så i alla lägen, men i många fall! Talang och vilja finns men "byatänket" är gammalt och grått ännu...
Kommentarer
Trackback